P3 Krim

00:05 En mordrättegång i Sverige- 00:08 Sara ser gråtande anhöriga på ena sidan. Mittemot dem sitter hennes son som är misstänkt för att ha mördat deras familjemedlem. 00:17 Det är så otroligt iskallt tillvägagångssätt och det är så långt ifrån mitt barn. 00:29 Det barnet jag kände, det barnet jag uppfostrat, det är i min värld inte den han är. 00:38 Men uppenbarligen den han blev. 00:40 Sara är en av alla föräldrar vars barn har mördat åt gängen de senaste åren. Hon tycker att samhället behandlar henne som en kriminell och att det inte finns någon plan för hur man ska ta hand om anhöriga till de unga utförarna. 00:56 Livet är liksom ett fängelse. 00:58 Det är ett krig på så många sätt. Det är ingenting jag valt själv. 01:05 Det är otroligt ensamt. 01:07 P3 Krim den här veckan om att vara mamma till en mördare när samhället vände ryggen. Jag heter Petra Berggren. 01:15 Och jag heter Linus Lindahl. 01:23 Vi har flera gånger mött anhöriga till de som har fallit offer för gängvåldet. Ofta handlar det om människor utan någon som helst koppling till kriminalitet som har fått hela livet förstört. 01:36 Men idag ska vi sätta ljuset på en annan grupp, de som är anhöriga till de som har begått de här fruktansvärda dåden. 01:45 Jag har haft kontakt med Sara under en längre period. Hon heter egentligen något annat och hennes ostraffade tonåring dödade en annan person i en av landets gängkonflikter. 01:57 Och det här är historien om vägen dit men framförallt om tiden efteråt när rättsprocessen är klar och livet ska försöka återgå till någon slags normalitet. 02:10 Och ett återkommande ord i samtalet med Sara är ensamheten. 02:16 Vi är många föräldrar i samma situation, många familjer, ingen vågar prata om det. 02:20 Hur pratar man om det? Någon måste hjälpa oss i det. 02:25 Det kan vara svårt att få till fysiska träffar som det kan göra med annat anhörigstöd men det kan finnas digitalt. Jag vet inte, någon måste, jag vet inte vad som är genomförbart men vi är så många fler nu och vi behöver hjälp liksom. 02:42 Vår bild är att den här gruppen lätt faller mellan stolarna idag. Det finns olika stöd att få för anhöriga till personer i kriminalitet men inte överallt och stödet ser väldigt olika ut. 02:56 Sara ställer nu upp för första gången för att berätta hur familjer drabbas av deras barns dåd. För hon undrar hur det kan vara så svårt för henne att hitta rätt stöd trots att antalet unga utförare ökat dramatiskt de senaste åren. 03:20 Jag är praktisk överlag och i vanliga fall social och sprallig och aktiv och engagerad. Alltifrån matlagning, familj, musik, vara utomhus. Jag tycker det är kul att vara social. 03:41 Måla, rita och sådana grejer är kul. 03:46 Sara växer upp i vad hon själv kallar en klassisk kärnfamilj med föräldrar och syskon i en svensk stad. 03:54 Jag var ju lite rastlös själ och fick ett erbjudande och lämnade allt jag hade och flyttade utomlands. 04:02 Det var jätteroligt. Det var ju dels så att upptäcka världen och liksom få egna ben hade jag ju stått på ganska länge men göra någonting och våga liksom göra det helt obehindrat fritt. Det var kul. 04:15 Tanken är att hon ska stanna kvar i utlandet men planerna de förändras under det som bara var tänkt som en kort visit hemma. 04:23 Sara träffar en kille och hon blir snabbt gravid. Hon blir en ung mamma till sonen som vi kallar Elliot. 04:32 Det var bästa dagen i mitt liv att äntligen få bli mamma och ta hand om ett liv, ett annat liv. 04:41 Relationen mellan Sara och Elliots pappa var inte särskilt länge. Paret separerar och de kommande åren blir väldigt tuffa för Sara och Elliot. 04:52 Hon träffar en ny man och de får också barn ihop men relationen utvecklas till en mardröm för Sara. 05:00 Sara lyckas lämna relationen tillsammans med barnen och under en period får de bo på skyddade boenden. 05:07 Det var ju jättejobbigt. Jag flydde ju med mina barn. Samtidigt försöka hålla ihop dem i det här. 05:15 Och någonstans sätta mig själv så pass långt fram så att jag orkar samtidigt som man sätter barnen först. Vågskålen är svår och vad gör vi nu? 05:26 Nej, det var en tuff tid. Det var riktigt tufft. 05:33 De får olika hjälp och stödinsatser men Sara tycker att Elliot glöms bort av myndigheterna med tanke på vad han har bevittnat under hennes relation. 05:46 Han plockas inte upp. Jag försöker få honom att kanske han behöver prata om det här, bearbeta det här. 05:55 Någonstans anser jag att man kanske behöver göra det. 06:00 Elliot pendlar mellan att bo hos Sara och sin pappa men samtidigt har han det tufft i skolan med hög frånvaro. 06:08 Det blir orosanmälningar. Han hamnar i fokus så att han är på väg åt något som inte är bra. 06:17 Till slut blir Elliot familjehemsplacerad och Sara får bilden av att det går åt rätt håll även om han lägger ganska mycket tid på dataspel där på familjehemmet. Och trots att Elliot är placerad så har Sara mycket kontakt med honom. Hon träffar vissa av hans kompisar men hon förstår också att det finns andra vänner som han inte vill berätta om. Och snart växer en oro fram. Sara har fortfarande koll på hans ekonomi och märker att pengar kommer och går på Eliots konto. 06:50 Summor som en tonåring inte vanligtvis har att göra med. Och Sara får olika förklaringar till de här transaktionerna som att han säljer och köper kläder. 07:01 Vid ett tillfälle var det en förälder som berättade för mig att jag var ledsen att tala om för det här. Det här rör sig om lustgas. Mitt barn har tyvärr sålt lustgas till ditt barn. 07:16 Det var då jag insåg att nu är det jättetokigt. 07:20 Samtidigt är jag otroligt glad att den här föräldern vågade tala om det för mig. Att vara medveten om vad barnet gjorde och ville hjälpa till. Vi hade en konversation kring det här och gick igenom om det fanns fler transaktioner. 07:40 Och det var där jag verkligen insåg att nu är det åt skogen. Nu kommer det här inte sluta väl. Vad är alla andra pengar? För någonting han har inte. Och gick igenom och gjorde sammanställning på att det kunde vara 10-15 tusen de sista månaderna, varje månad. 07:57 Det är nästan en månadslön. Alltså en lägre månadslön. 08:05 Till barn som då knappt heller varit i skolan. 08:08 Sara känner att det liksom inte går att göra rätt här. Hon försöker sätta gränser för Elliot men då försvinner han längre bort. Hon vill kunna lita på sin son men det går inte. 08:20 Förklaringarna låter rimliga då. Alltså att vid några tillfällen absolut det skulle kunna vara så. 08:27 Ja jag kanske skulle ha ifrågasatt honom mer men samtidigt blir det en vågskål att faktiskt lita på det han säger. 08:36 Och inte ifrågasätta. 08:37 Föräldrarna försöker sätta tydliga gränser och ta den hjälp de kan för att sonen inte ska hamna ännu mer på glid. Han går inte till skolan och de känner att de har tappat kontrollen. 08:51 Det var ju en karusell med utredningar och det var placeringar och det var rop på hjälp om att vi varnade för att det är något som inte stämmer. Det är på väg åt fel håll. 09:07 Och det var ju även då droger kom in i bilden när socialtjänsten... 09:13 också flaggade för det- och sätta de här gränserna för att- och kraven mot oss att vi måste- givetvis ta vårt förälderansvar- och skydda honom och hjälpa honom. 09:24 Och som sagt det här om att- hur gör vi då? 09:27 Ju mer krav vi ställer- och ifrågasätter- ju mer försvinner han- och han håller sig borta till exempel- eller att han inte berättar- Exemplet med att ni måste hålla honom sen han kommer hem, att han är hemma. 09:44 Hur gör vi då? Får vi låsa dörren? Nej, det får vi ju inte. 09:48 Och lite där var ju samma med socialtjänsten, till exempel urinprover. Ni kan inte tvinga honom att göra de här testerna på. 09:59 Det är frivilligt, frivilliga insatser, frivillig hjälp, så går han därifrån. 10:06 Då hamnar man i en cirkel där frustrationen är otroligt stor. 10:10 Jag får inte hjälpen från samhället. Från systemen som finns som ska skydda honom. 10:16 Misstänkte du någon gång att han faktiskt skulle kunna begå våldsbrott? 10:21 Absolut inte. 10:23 Jag var helt insnöad på att det var drogträsk han hade hamnat i. Men givetvis visste jag vad det skulle kunna leda till. 10:33 Men i min värld innefattade det kanske skulder, drogskulder. 10:38 Den biten. Och han var så ung. Jag trodde absolut inte att han var så långt på det spåret redan då. 10:50 Samtidigt har Sara börjat bygga upp livet igen. Hon är i en ny relation och hon har fått ett jobb som hon verkligen trivs med där hon träffar mycket människor. Hon beskriver det som ett svenssonliv. Men det här svenssonlivet påverkas mycket av situationen kring Elliot. 11:10 Vid den här tiden så pågår gängkonflikter runt om i landet. Vid mord och mordförsök anlitas utförare som är strax under 18 år så att straffet ska bli sluten ungdomsvård och inte fängelse. Men det här upplägget kommer att verkligen förändras. 11:28 Ja, för på den där tiden så snackar man ju om att brösta en fyra för att bli en hundragubbe. 11:33 Alltså man fick fyra år på CIS för ett grovt våldsbrott. 11:37 Men i takt med att man började döma även ungdomar strax under 18 till långa fängelsestraff så fick gängen en ny idé. 11:46 Ja, och det var ju att gängen började rekrytera allt yngre utförare som ofta var placerade på SIS eller HVB-hem. Och en annan förändring i det här var att utförarna tog uppdrag mot betalning om att mörda personer som de inte har någon aning om vem det är. 12:03 Ja, och utan att själv ha funderat kring den här förändringen så börjar Sara känna sig allt mer maktlös när det kommer till Elliot. 12:12 Vi har tappat kontrollen på honom helt. 12:16 Och jag har till och med orosanmält mig själv gång på gång på gång för att få hjälp. 12:24 Och få till slut att ni får sätta ett LVU nu. 12:30 Ett akut LVU, hjälp mig hjälpa honom. 12:33 Som Sara var inne på tidigare så händer det att Elliot inte dyker upp hemma. Han kan vara borta i flera dagar. Hon känner sig hjälplös och vet inte hur hon ska kunna hålla honom hemma. 12:44 Man lär sig. 12:46 Det blir ju till exempel ringa socialkoren om det är kvällstid eller helg. 12:51 Man ringer polisen. 12:54 Det går inte att efterlysa. Det går inte att få hjälp för att man vet inte vad man ska leta. 13:01 Jättemånga gånger jag hör till exempel det här med snappkartor eller andra GPS-positionering av olika slag. Det får man inte heller göra för det kränker och inskränker på hans integritet. 13:15 Det hade underlättat jättemycket för då hade polisen kunnat åka och hämta ett försvunnit barn. 13:24 Under en sån här vecka när Elliot inte varit hemma hos varken Sara eller sin pappa på några dagar så får Sara till slut tag på honom och några timmar senare kliver han in genom dörren. Det Sara inte vet då är att livet snart ska förändras helt och hållet för henne, hennes familj och Elliot. 13:45 Han kommer hem och han äter och han går och sover. 13:49 Sen vänds allting totalt upp och ner. 13:54 Ett polistillslag. Det kommer från alla håll och kanter. 14:01 och det är civila poliser så att jag blir ju fruktansvärt rädd för det första jag har ingen aning om vad som händer utan det är inte förrän jag ser polis reflexarmband över armarna och någon liten keps de drar på sig men de kommer från alla håll och kanter och börjar prata om att den misstänkta är här och i min värld han är inte misstänkt han Han har ju varit ett försvunnit barn. 14:31 Vad har de misstänkt? 14:35 Sen går det fort och väldigt långsamt samtidigt. 14:40 Han får klä på sig och de tar ut honom. 14:43 De sätter han fängsel innan han går ut. 14:46 Och jag förstår fortfarande inte... 14:52 Sara ser poliser storma in i hennes hem, göra husrannsakan och leda ut hennes son från sovrummet i handfängsel. Hon hinner inte säga hej då ordentligt och deras blickar möts bara snabbt. 15:07 Jag frågar, får jag säga hej då till honom? Får jag igenom en kram och såna här saker? Det enda jag hinner fråga honom är vad som händer. 15:18 Jag älskar det. Vi hörs henne. 15:24 Samtidigt som poliser och tekniker går igenom deras hem så ligger Elliot små syskon och sover. Sara får bara veta att Elliot är misstänkt för ett brott men inget mer. Hon är helt tom. Hon förstår ingenting. 15:39 Det blir knappt någon sömn den här natten men under nästa dag så får hon veta vad han är misstänkt för. 15:47 Det är mord. Då rasar hennes värld. 15:51 Jag var i chock någonstans. 15:54 För det var inte på världskartan. Det var så långt bort ifrån mitt barn. 16:01 Det fanns liksom inte. Jag har ju läst om det här mordet. 16:07 Aldrig någonsin skulle jag kunna tänka mig att det var mitt barn som har gjort det här. 16:14 Jag har pratat om det här, jag har pratat om den jag trodde, den som har utfört det. Jag har varit dömande förälder, ovetande som att det är mitt eget barn. 16:31 Så det var en chock. 16:35 Så du hade pratat om det här mordet med andra? 16:37 Mm, givetvis. 16:40 Och jag hade gjort det. 16:42 Eftersom att jag hade ett barn som var ute på fel bana i livet med droger. Och att det kan leda. 16:53 Det kan eskalera helt enkelt. 16:55 Men aldrig med bild av fantasi trodde jag att det skulle gå så långt. 16:59 Det var det här jag ville förhindra att redan tidigare då att jag har ett barn som behöver hjälp. 17:07 Hade du pratat med din son om det här brottet? 17:10 Nej, det hade jag inte gjort. 17:13 Han var ju försvunnen då. 17:16 Och i efterhand så vet vi ju varför han var försvunnen. 17:20 Elliot blir anhållen och några dagar senare häktas han misstänkt för mordet. Och nu drar en apparat igång som Sara aldrig varit med om tidigare. 17:31 Jag är ändå inställd på att det här måste vara fel. Nej det här stämmer inte. 17:37 Jag tror inte att man vill greppa det på det sättet. Jag hade jättesvårt att ta till mig. 17:42 Jag hörde vad de sa men nej det stämde liksom inte. 17:47 Det här får också stora konsekvenser för hela familjen. Mordmisstanken mot sonen gör att det finns en hotbild mot Sara och hennes familj. Polisens personskyddsgrupp Bops kopplas in och de blir skyddsplacerade. 18:03 Jag äter inte, sover inte och... 18:08 Jag minns inte så mycket, men jag hamnar på psykakuten helt enkelt och blir inlagd. 18:17 Medan resten av min familj flyttas runt. Jag minns inte det här, men så pass allvarligt blev det rent psykiskt att ta in alltihopa det här. 18:32 Den första tiden efter gripandet kan Eliots syskon inte gå till skolan. Familjen de flyttas runt och Sara kan inte heller gå till jobbet. Så det här påverkar också familjens ekonomi negativt. 18:47 Sara och hennes sambo väljer att först inte berätta för Elliotts syskon om varför han inte kommit hem. Och det här gör man för att skydda barnen om man vill välja rätt tillfälle. Men det är inte Sara som tar initiativet till att berätta vad Elliot är misstänkt för. 19:05 Vi var på McDonalds. 19:10 Och så... 19:14 Mitt i maten från ingenstans får vi frågan från ett av barnen. 19:20 Varför har han inte bara berättat att han är misstänkt för mord? 19:27 Vi tittar på varandra. Hur vet du det? 19:31 Har han inte bara sagt det? Det är därför vi är här. 19:36 Att Elliot är misstänkt för mord har kommit ut- och det har nått ett av hans syskon- 19:43 Och det var så att, ja, luften gick ur, liksom okej. 19:47 Okej, nu kan vi prata. Nu kan vi prata liksom om det här. 19:51 Ganska odramatiskt så. Jag förväntade mig nog en annan typ av reaktion på det. 20:02 Och då var Myrse, har han gjort det här? Och jag svarade ju ärligt att jag vet inte. Jag har ingen aning. De säger att han har gjort det. Jag vet inte om han har gjort det. 20:13 Och sen så var det ju ganska, okej, vart är han? Han sitter häktad. 20:20 Okej, hur ser det ut? 20:23 Vad är det liksom? 20:26 Har han mat? Har han kläder? 20:29 Ja, har han kalsonger? 20:32 Det var den som var liksom, okej, det är ändå ganska, det är barn vi pratar om också. Det är mest basic. Ja, han har mat och så. Då vet jag. 20:44 Och så var det liksom inte mer. 20:46 Jag hade så mycket jag ville säga, så många frågor jag ville ställa. Men jag var så ställd av reaktionen att okej, nu är i alla fall luften fri. 20:55 Nu kan vi prata. 20:58 I det här läget tycker Sara att familjen får bra hjälp av socialtjänsten som tar syskonens situation på allvar. Hon pratar med flera olika instanser och även skolan men just där och då är syskonen inte särskilt mottagliga för stöd. 21:14 Familjen får nu leva med skyddade uppgifter och det här påverkar syskonens vardag. 21:20 Skolan och rektor är ju informerade och vet ju om det men det blev ju ifrågasatt. Och yngsta barnen blev ju lite upprörda över att varför kan jag inte bara få säga så om det är. Jag vill ju egentligen inte ens säga så om det är men varför måste jag ljuga? Varför är hela mitt liv en lögn? 21:38 Och det är ju så. Det är hemskt men det är så. 21:42 Hur är det för er familj att leva i en lögn? 21:46 Det är väldigt... Det är sjukt. 21:56 Man får tänka sig för mig så mycket. I vilka sammanhang, vilka personer. 22:03 Och kanske vilka led, om man är i sociala sammanhang. Vilka känner de här? 22:08 Vad man säger... 22:11 Dåligt samvete också gentemot barnen. Att de ska behöva ljuga om vilka de är. Vad de kommer ifrån. Vad de har för bakgrund. 22:18 De ska behöva tänka sig för det är svårt i barn. Styra dem liksom. 22:27 Ett litet kalt rum. Vita väggar. Galler för fönstren. 22:34 En liten tvåsits klassisk institutionssoffa. Skinssoffa typ. 22:43 Ett litet bord med två stolar och ett handfat. 22:48 Det var det enda som var där inne. 22:51 Det dröjer ett tag innan Sara får det där samtalet som hon väntat på. Nu ska hon få träffa sin son i häktet. Det blir det allra första mötet sen polisen stormade in hemma hos dem och grep Elliot. När de ses har han på sig kriminalvårdens gröna kläder och vita strumpor. 23:11 Det var väldigt konstigt och det var så kort tid. 23:19 Det är väldigt fel plats att se sitt lilla barn på. 23:23 Elliot blir kvar i häktet under lång tid, långt över de tre månader som står i lagen som häktestid för barn under 18 år. Man får dock gå över det om det finns synnerliga skäl och det gör i Elliots fall eftersom han är misstänkt för så pass grovt brott. Och under häktestiden så märker Sara att han förändras. 23:45 Han pratar på ett vuxet sätt om saker ett barn inte ska prata om, hur det funkar, rutiner... 23:54 Han nämner ord som vi inte ens vet. Han kan den där vuxenvärlden på insidan som är jättekonstig och hör honom fortfarande barn prata om. 24:07 Han pratar i termer som har med juridik att göra på ett sätt som är jättekonstigt. 24:16 Men han har också blivit tvungen att lära sig 24:22 När åtal väcks mot Elliot läser Sara hela förundersökningen. Där kan hon läsa om all bevisning och alla förhör och det är väldigt svårt för henne att ta in det som står där. 24:36 Jag har nog på alla möjliga tänkbara sätt fått upp både medvetet och om medvetet om bilderna i huvudet och försöka föreställa mig det. 24:48 Jag har läst, jag har hört, jag har sett beskrivningar av hur det ska gå till men jag får inte in det i mitt huvud. Jag ser ju självklart bilden framför mig men det går inte ihop. Jag kan inte förstå det. 25:03 Jag fattar men jag förstår det inte. 25:07 Det är så otroligt iskallt tillvägagångssätt. Och det är så långt ifrån mitt barn. 25:19 Det barnet jag kände. Det barnet jag uppfostrat. Det är i min värld inte den han är. 25:28 Men uppenbarligen den han blev. 25:34 Det är en... 25:37 Tuff insikt. 25:42 Hon är mest arg över att det gick så långt att det här hade kunnat undvikas om myndigheterna hade lyssnat på henne och på Eliots pappa. 25:53 Skuldkänslan är ju enorm. Den är fruktansvärd. 25:59 Det är jobbigt att prata om det här men det är ju... 26:06 Det är så mycket jag önskar att folk förstod och folk förstår inte för att de vet inte. 26:15 Så därför känner jag att det är viktigt att prata om det så att folk kanske förstår. 26:24 När rättegången inleds har Sara personskydd. Efter att förundersökningen blev offentlig så har hotbilden trappats upp. Och det är med tunga steg hon går in i rättssalen. Tunga steg av skam. 26:39 Och där inne i salen sitter också mordoffrets familj. 26:45 Det är jättetungt. 26:48 Jag förstår deras sorg och deras ilska. 26:54 Mötte deras blick. 26:56 Vid några tillfällen. Och det var jättetungt. 27:03 För jag som sagt önskar att de förstod. 27:07 Att jag förstår dem. 27:09 Och att... 27:10 Även att det här inte hade behövt att hända. Någon av oss. 27:16 Men att jag är så otroligt ledsen att... Om det här stämmer att det är mitt barn. Så... 27:25 Jag är otroligt ledsen, självklart. 27:29 Och jag har inte ens ord som räcker för att på något sätt kunna ge dem tröst i det här. Jag önskar kunder det. 27:39 Det var väldigt mycket i deras berättelser som var väldigt likt mitt barns. 27:49 Och höra att de också har kämpat. 27:54 När Elliot går in och ut ur salen får han och Sara ögonkontakt då och då. Men det är först under hans förhör som det känns ännu mer på riktigt och märkligt för Sara. 28:07 Han är som sagt väldigt liten i en väldigt stor märklig värld. 28:15 Den våldsvärden, gängkriminalitet och sånt. Det blir jättekonstigt att se honom där och pendla mellan... 28:25 Att som förälder känna att vad fan sitter och svarar så där uppskäftigt eller varför svarar du inte på frågorna. Till att det är klart som sjutton att han inte vågar svara på någon fråga överhuvudtaget med tanke på vilket brott det är, medåtalad och så vidare. Hela situationen, det är klart som sjutton att han inte vågar ha ett barn. 28:47 Det blir väldigt dubbla känslor under hela tiden i det där. 28:56 Sara brottas känslomässigt mellan att tänka på att han svarar uppkäftigt eller inte alls. Samtidigt så förstår hon att han inte vågar säga särskilt mycket med tanke på vilket brott han är misstänkt för. 29:10 Och Elliot han förnekar brott genom hela rättsprocessen. Och när rättegången är över då vet Sara fortfarande inte om hon ska tro att han är skyldig eller inte. 29:22 Jag stod verkligen vackrade fram och tillbaka. 29:27 Så det var ändå en käftsmäll när domen kom att han faktiskt blev fälld. 29:31 Förmodligen. 29:37 Elliot döms för mordet. Sara pratar med honom efteråt och tycker att han verkar chockad men också ganska obrydd vilket hon tycker är konstigt. Han överklagar men hovrätten kommer fram till samma sak som tingsrätten att han är skyldig. 29:54 Och till slut landar Sara i vad hon tror om sonens skuld. Att det är som både tingsrätt och hovrätt slagit fast att hennes son har tagit en annan människas liv. 30:07 Han är fälld och de anser att det är utan rimlig tvivel. 30:21 Så han har nog gjort det. 30:28 Hur känns det att säga det? 30:36 Jag har kommit till en punkt där det är lite... Det är vad det är. 30:43 Det är fruktansvärt tragiskt att säga det. 30:48 Det är sällan jag säger det högt. Just för att det har gjort så otroligt mycket skada. 30:58 På så många sätt. På så många familjer. På så många liv. 31:10 Saras son är nu en dömd mördare och trots att det var länge sedan han träffade sin familj så påverkar det han har gjort deras liv varje dag. Livet med skyddade personuppgifter det fortsätter precis som lugnerna för omgivningen. 31:26 Samtidigt försöker Sara själv komma på fötter igen. Hon har varit sjukskriven sedan Elliot greps och det finns väldigt få personer som hon kan prata med om det här. 31:39 Livet är liksom ett fängelse. 31:41 Det är ett krig på så många sätt. Det är ingenting jag har valt själv. 31:48 Gå ifrån att vara väldigt social och framåt och utåt. 31:53 Mitt yrke och mitt arbete var en stor del av mig och min personlighet. Att vara någon som syns och hörs och att man är en person- bubblig och glad och kopplad till någonting positivt. Till att vara så anonym och osynlig som möjligt. Men ändå då blir jag uppmärksammad av fel anledning istället. Det blir ett psykologiskt fängelse. 32:30 Nej, det är inget liv jag önskar någon. 32:36 Vi har varit inne på hur familjen påverkas av att ha skyddade uppgifter och den pågående hotbilden som gör att de med kort varsel kan tvingas flytta under en period. Barnen går i skolan, sambon jobbar, men Sara själv ser inte när och framförallt inte hur hon ska kunna jobba igen. Sitt gamla jobb kan hon inte gå tillbaka till på grund av hotbilden. 33:01 Hon upplever generellt att hon bollas mellan olika instanser för att försöka hitta ett sätt att sysselsätta sig. Och bland det viktigaste för henne nu är att få ett sammanhang. 33:11 Det är väl i princip det som har varit det sista året inom vården att du behöver prioritera dig själv. Du behöver ha ett sammanhang. Du behöver få tänka på dig själv. Och det är jättesvårt. Jag är mamma. Jag vet ju att det första jag egentligen behöver tänka på är mig. Men jag tänker ju på mina barn. Men de har ju nytta av mig i det här skicket. 33:34 Så... 33:36 Jag står och trampar just nu och försöker hitta rätt... 33:39 Det som Sara berättar om, ensamheten när man är anhörig till en förövare, har vi stött på flera gånger. Framförallt under de senaste årens våldsvåg. 33:50 Det finns ju, jag brukar säga att det finns ingen handbok för det här någonstans. 34:00 Varken i samhället eller myndigheterna. 34:06 Definitivt inte som anhörig på den här sidan i det. 34:14 Hjälpen är i princip obefintlig i det stora hela. Det finns vissa eldsjälar absolut som verkligen är på rätt plats men inte har rätt verktyg att hjälpa. 34:28 Det finns inte inom vården till exempel. 34:34 Det är ett trauma för Ja, i vårat fall då vår familj. 34:41 Sara har diagnostiserats med PTSD, genomgått olika behandlingar och haft samtal med psykologer. 34:49 Den ena psykologen som då ska kunna sånt här med trauma och så vidare var ju helt knäppt tyst och... 35:04 bad mig eller när hon bad mig att liksom förklara eller varför jag var där och inte riktigt visste jag skulle börja men hon lyssnade och hon skrev inte ett ord på sitt block utan hon sa bara att jag kan inte hjälpa dig jag kan inte ja jag förstår det men jag kan verkligen inte hjälpa dig ehm Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det. För det är klart som fastän att du inte vet hur du ska hjälpa mig. 35:35 Jag vet inte heller, det är därför jag är här. 35:37 För du ska kunna hjälpa mig. 35:39 Men jag kan inte, jag kan inte hjälpa dig. 35:43 Och sen bollas till nästa. 35:46 Och det är traumaspecialister. Det blir ju en PTSD av det. Man är konstant på helspön. Och det är PTSD-behandlingar som inte heller går att genomföra. Eller traumabehandlingar för att det är konstant. Det är pågående. Det är mitt uppe i. Det är inte ens överskådligt på hur man kommer ur det. 36:10 Det sörjer ett barn som lever. 36:13 Det är jättekonstigt. 36:16 När hon säger att det inte går att genomföra behandlingar på grund av att det är pågående så menar hon att det är hotbilden som ligger där mer eller mindre konstant i bakgrunden och påverkar stödet som hon kan få. 36:30 Tidigare i år avslutade Saras vårdkontakter. Man känner att man inte kommer längre och vet inte hur man ska hjälpa henne just nu. Genomgående känner hon att hon saknar uppföljningar. Någon som bara kollar läget. 36:45 Det är skitjobbigt för det har ju varit min livlina någonstans. 36:50 Ändå att kunna separera, att kunna ha olika kontakter för att till exempel beherbeta själv eller som förälder hantera situationer. 36:59 Och inte behöva belasta partner eller hemma vänner. Det har varit att kunna bryta det sociala. Att komma ut. Även om det är dit. Ibland på distans. Och ändå ha det för mig. För att orka. Men nu har det avslutats ett efter ett. 37:21 Till sista såg vi nästan och skrek. Jag behöver hjälp. 37:26 Vid ett läkarbesök uttryckte hon återigen sin frustration för en läkare över att hon inte vet vart hon ska vända sig och rådet det blev att hon skulle behöva acceptera det som hänt och läkaren rekommenderade att hon skulle lyssna på poddar och ljudböcker på temat. 37:43 När vi har sökt myndigheterna i det här fallet så kan ingen av dem uttala sig specifikt om Saras situation med hänvisning till sekretess. Men de kan prata generellt och oftast har svaret varit att det inte finns någon tydlig plan för hur man ska arbeta med anhöriga till gärningspersoner. 38:02 Jag önskar att det fanns att man inte ska behöva leta själv efter stöd och hjälp i den här situationen. 38:11 Egentligen så är det väl kanske precis som anhöriga till brottsoffer i den situationen. 38:19 Vi är anhöriga till förövare och vi behöver egentligen exakt samma stöd. 38:26 Vi behöver samma typ av hjälp för vi behöver också bli uppfångade och bearbeta. 38:34 Även om vi är anhöriga så är vi ju liksom inte förövare. 38:45 Det är tufft som det är och det är svårt att tänka själv när man är mitt uppe i totalt kaos och hela livet är vänt upp och ner. Vad det än beror på. 38:56 Och det saknar att kunna få det. Någon talar om för er med att här ska hjälpa er med det här. 39:13 Det här är en bortglömd målgrupp. 39:17 Det är verkligen en helt bortglömd målgrupp skulle jag säga. 39:22 Och fortfarande. Jag tror att det här med våldsvågen. 39:27 Man fick upp ögonen för att anhöriga drabbas. De drabbas ju på ett annat sätt nu såklart. 39:34 Med de direkta hoten och den utsattheten. Men det har ju funnits långt innan också. 39:41 Anhöriga till personer i kriminalitet. 39:43 Det här är Alejandra Chassin. Hon jobbade tidigare med avhopp av verksamheten i Hässelby, Vällingby i Stockholm men nu jobbar hon på sociala insatsgruppen med anhörig stöd. Alejandra och hennes kollega Fatima Berkan-Ariagada har fått ta del av Saras berättelse inför intervjun och Fatima känner igen Saras situation. 40:05 Jag tror att det bekräftar väldigt många anhöriga som vi är i dialog med och har varit i kontakt med. 40:14 Vissa av dem kan ju än idag höra av sig. 40:20 Bara för att Kanske uppdatera om hur det går. Och det är väl just det vi har pratat om här. 40:29 Okunskap. 40:31 Det finns inget specifikt stöd. 40:35 Generellt, nu generaliserar jag verkligen. Jag tror att hon bekräftar nog väldigt många. 40:42 Alexandra Chassin jobbade med avhopparverksamheten- när hon och hennes kollegor insåg att det saknade stöd för anhöriga. 40:50 Redan 2016 såg vi ett behov för ett anhörigt stöd. 40:55 Men det var väldigt svårt att lotsa till ett sådant stöd eftersom det inte fanns. 41:01 Eller så fanns det ju kanske via frivilliga organisationer eller ideella organisationer men då behövde deras närstående ha en insats via dem. Så det var ingen självklarhet att kunna lotsa dem någonstans. 41:16 Det var när Alejandra kom i kontakt med en kvinna vars bror hade skjutits till döds som tankarna på anhörig stöd tog fart ordentligt. Det börjades som ett projekt 2020 och sen 2023 är det permanent med bland annat stödsamtal, praktiskt stöd och anhörig cirklar där man träffas i grupp. 41:36 Alejandra ger exempel på hur det kan fungera efter en skjutning i området. Eftersom det kanske inte känns självklart vart drabbade familjer ska söka hjälp så åker Alejandra och hennes kollegor dit eller senare till en minnesplats. De kan länkas ihop med de drabbade genom polisen, socialtjänsten eller egen direktkontakt. Och de jobbar på samma sätt med att söka upp anhöriga till misstänkta gärningspersoner. 42:06 De måste också befinna sig i någon typ av kris och sorg och förtvivlan. Det ger ingen skillnad utan vårt mål är att nå ut i dem. Oavsett vad anledningen är så behöver vi finnas där och erbjuda stöd. 42:24 Någonting som jag tycker är väldigt vanligt som jag hör väldigt ofta är just det här med ensamhet. Och att inte känna sig ensam på ett möte till exempel. Att känna att här har jag någon som faktiskt har lyssnat på mig och som finns med mig på ett möte med handläggare. Och som kan fånga upp mig efter det här mötet som kanske har varit jättejobbigt. 42:45 Så det har varit uppskattat av anhöriga. 42:50 Fatima Berkan Ariagada utvecklar vikten av att de själva söker upp anhöriga. Hon tycker till exempel inte att man ska behöva ringa växeln och bli kopplad någonstans. 43:02 Det räcker med att få ett telefonnummer så kan vi göra det samtalet. För det många anhöriga har uttryckt i första kontakten när vi har hört av oss har varit just... Jag visste inte vad jag skulle säga. Vad säger man? 43:15 Vi förväntar oss också många gånger att... 43:17 De ska komma till oss, de ska komma på de här tiderna. Men där har vi också varit väldigt flexibla kring tider, kring platser. Men allt är såklart utifrån en säkerhetsbedömning. 43:28 Fatima jobbar särskilt med anhöriga där det finns en hotbild. När en nära anhörig misstänks för brott ska man förutom bara ta in det som hänt också hantera nya situationer som man aldrig varit med om tidigare. 43:42 Då ska man ta kontakt med skola, vård, försäkringsbolag, allt vad det nu än är beroende på vilket typ av hot och vad som har förekommit. Och bara där är det jättekomplext för att du kan inte gå till skolan men du har skolplikt. 43:58 Och då, vad gör man då? Vad ska man säga till skolan? Jag kan inte gå till jobbet för att antingen var jag jättedålig vikt på alla... 44:08 men också för att det finns en risk. Men vad ska jag säga till chefen? Kan jag ta tjänster ledigt för det här? Kan jag ta semester? Kan jag sjukskriva mig? Men då vänder man sig till vården och vården sjukskriver inte för en hot. Det blir väldigt, väldigt komplext. 44:25 Det är inte ovanligt att hotbilden blåsar upp när den närmar sig rättegång och som i Saras fall så finns det ofta andra barn i familjen som ibland glöms bort. 44:37 Det såg vi också på Sigan här i stöd. I början ingick inte de. För att vi utgick ifrån att syskonen skulle fångas upp på annat håll, till exempel barn och ungdom eller andra instanser. Men det såg ganska snabbt att så länge det går bra för barnen i skola eller exempelvis så glömde man dem. 45:00 Vi har varit i kontakt med stadsdelar och kommuner i områdena kring storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Men också flera andra städer som varit drabbade av gängvåldet de senaste åren. Bilden vi får är att det i flera fall erbjuds samtalsstöd för anhöriga till personer i kriminalitet. I vissa fall även anhörigcirklar. Och att det har startats upp projekt där man fokuserar allt mer på anhörigstöd. Men det är långt ifrån självklart att det här stödet finns eller att det finns tillräckligt med resurser för att möta alla anhöriga. 45:35 Vi försöker lotsa vidare men man vet inte riktigt hur man ska ta emot det. Och det är ju inte bara inom socialtjänst. Jag tänker samhället i stort. Vården till exempel. 45:47 Att anhöriga har vänt sig till vården. Vi uppmanar dem till att vi behöver kanske en annan typ av professionell kontakt. 45:55 Kopplat till moendet. 45:58 Men de har bollat tillbaka till oss. För man har inte den kunskapen. 46:06 För att anhörigstödet ska spridas runt om i landet så behövs såklart resurser men också kunskap om vad som krävs för att hjälpa den här bortglömda gruppen. 46:17 Jag tror också att det behöver komma nationella riktlinjer. Jag tror inte att det finns... 46:22 nationella riktlinjer som är specifikt för just den här målgruppen. Och det ska inte vara avgörande av var du bor- kopplat till vilket stöd du får- utan det ska vara givet att om jag bor i Haparanda eller nere i Malmö- så ska jag få likvärdigt stöd. 46:38 Och inte heller behöva jaga och leta- för har man inte varit i den här situationen tidigare- så vet man inte heller vad det är man ska söka efter- eller vad man har rätt till- 46:49 Många föräldrar berättar att de upplever starkt stigma socialt. De känner att omgivningen ställer frågan hur kunde ni låta det här hända och de lägger skuld snarare än att fråga hur... 47:04 hur man egentligen mår. 47:06 Andreas Sabelhjärta är avdelningschef för Brottsoffersjorens nationella stödlinje. De erbjuder framför allt stöd till anhöriga till brottsoffer- men också till anhöriga till kriminella- även om de inte likställer de här grupperna. Anhöriga till personer i kriminalitet ses alltså inte som brottsoffer- men kan ändå få stöd genom Brottsoffersjoren- Och det här är en anhöriggrupp som Andreas Sabelhjärta har kommit i kontakt med i större omfattning de senaste åren. 47:36 Det leder ju ofta till att man sluter sig och kanske känner sig isolerad. Att vänner försvinner och relationer förändras och att man drar sig undan för att slippa andras reaktioner. 47:51 Vissa berättar också att de inte ens vågar berätta för vänner och kollegor och så. 47:56 Han känner igen bilden som Sara ger om hur svårt det är att hitta rätt när man som anhörig vill ha hjälp eller stöd för att kunna orientera sig bland alla myndigheter och vårdkontakter och försöka gå vidare efter att ens barn har begått ett grovt brott. 48:12 Samhället har blivit bättre på att förstå att brottsoffer behöver långsiktig stöd. Vi behöver faktiskt utveckla samma förståelse för anhöriga som drabbas hårt av konsekvenserna. När ett barn eller familjemedlem dras in i grov kriminalitet som det ofta handlar om. 48:31 Vi har också varit i kontakt med Brottsoffermyndigheten för att höra hur de ser på den här gruppen med anhöriga till kriminella och unga utförare. De svarar att det här är en anhöriggrupp som de inte täcker idag just för att de juridiskt sett inte är brottsoffer och hänvisar vidare till andra instanser. 48:55 Strax före sommaren så satt vi ner med justitieminister Gunnar Strömer i en längre intervju som vi publicerade i början av sommaren. Då tog vi också upp Saras situation och frågade om han upplever att anhöriga till förövare får tillräckligt med stöd idag. 49:12 Jag tycker vi är på det här med familjestöd, både familjekrav och familjestöd, när vi tänker mer preventivt. Men vi har ännu inte, i alla fall har inte jag själv varit tänkt så mycket på den frågan du tar upp. Jag tror inte vi har något regeringsuppdrag till polis, socialtjänstskola, eftervård eller vad vi ska säga av anhöriga till unga som har gått allvarliga brott. Det skulle kunna vara en sån konkret sak. Hur kan vi få systemet att jobba mycket bättre tillsammans? 49:41 Det blev ganska tydligt att den här anhöriggruppen inte kanske varit top of mind hos regeringen men Gunnar Strömer sa att de ska titta på det här. 49:51 Jag kan i alla fall säga att jag ska först inventera om vi har några processer igång som tar sikte på just den frågan hur stöttar man anhöriga när det väl har gått för långt. 50:04 Och om vi inte har det. 50:06 Vad skulle vi kunna sätta i rullning för att i sådana fall adressera den frågan på ett sätt som vi inte gjort hittills? 50:15 Är det något du kommer lägga fram i sådana fall? 50:17 Du hör att jag försöker vara offensiv utan att lova något som det heter. 50:21 Jag kan inte säga att jag vet att vi kommer att fatta ett beslut. Men vad jag kan säga i alla fall är att jag kommer att ta med mig den frågan och tryckt testa internt i våra system. Justitiepartementet, socialdepartementet. Finns det något tänking där om det inte gör det? Vad kan vi göra för att i sådana fall få igång en sån process? 50:40 Vi har försökt följa upp med Gunnar Strömmers folk om det finns processer igång för hur man ska hjälpa anhöriga till personer i kriminalitet. Svaren vi får är lite mer av generell karaktär. Som att regeringen lagt stora resurser på verksamheter som direkt eller indirekt gagnar anhöriga till personer som begått brott inom föräldraskapsstöd eller avhoppar verksamhet. Och där skriver man att man har gjort bland annat genom att ge polisen i uppdrag att inrätta en nationell kontaktpunkt för avhoppare som riktar sig även till avhopparnas anhöriga. 51:16 Och när det kommer till ungdomar som är på väg in i kriminalitet så nämner man satsningar som gjorts på föräldrastöd och att ansvarig myndighet fått i uppdrag att betala ut statsbidrag till kommuner för ökat och jämlikt föräldraskapsstöd i I hela landet och för att förebygga kriminalitet bland barn och unga. Vi har dock inte fått något svar på frågan om behovet av nationella riktlinjer för hjälp och stöd till anhöriga till personer i kriminalitet. 51:46 Vi har ju precis haft ett val men när vi spelar in det här så vet vi inte ännu vem som ska styra landet framöver. Alla röster är inte räknade ännu men Sara hon fick lyssna på ministerns svar och vi kan väl säga att hon inte var direkt imponerad. 52:03 Det är så provocerande att lyssna på. Han ger inga svar på vad eller det finns ingenting. Han kan inte ens lyfta en utan han ska ta med sig den här frågan för de har inte tänkt på det. 52:13 Jag har inte gjort annat än att skrika i tystnad om det här så länge. Det borde ju vara en självklarhet som han själv uttrycker att de vet att de här familjerna är ju inte medbrottslingar i det och de ska inte hantera som det. 52:33 Idag har Sara av olika anledningar ingen kontakt med sin son. Till slut kände hon att hon behövde ta sitt kanske tuffaste beslut i livet att säga upp kontakten. 52:47 Jag skrev till honom att det här var bland det svåraste jag behövt göra. 52:53 Att ta avstånd från mitt barn. 53:01 Att jag gör det av kärlek. Att jag älskar honom. 53:09 Och att jag finns med öppet hjärta den dagen han är villig att ta ansvar över sina handlingar och över situationen helt enkelt. Att relationen aldrig kommer vara vad den har varit. 53:29 Men att vi kanske kan Börja på nya villkor. När han är där. Om han kommer dit en sån gång. 53:40 Om han skulle höra det här. 53:42 Vad är det något du skulle vilja säga till honom då? 53:46 Om han hör det här så önskar jag att han. Och jag hoppas att han har brevet kvar och kan läsa det. 53:52 Om och om igen. För att jag vill att han ska vända. 53:57 Han kan inte göra om. Men han kan göra annorlunda. Ta vara på den. 54:04 Jag önskar att han förstår att jag älskar honom. Och jag inte vill honom någonting annat än väl. 54:17 Och jag hoppas att han, om han hör det här, faktiskt förstår att det är av kärlek. 54:28 Jag saknar den han en gång var. 54:33 Hur hoppas du och tror att livet ser ut om fem år? 54:40 Jag hoppas att mitt barn lever. Jag tror inte att vi har kontakt om fem år. 54:45 Jag tror inte det. 54:47 I alla fall inte så som den borde vara och så som den var förut. 54:53 Jag tror tyvärr inte det. 54:56 Jag tror att vi kanske har det lite lugnare. 54:58 Jag hoppas verkligen det. 55:01 Jag tror och hoppas att det kanske har kommit någon vart med att bearbeta det här. 55:09 Jag hoppas att jag har ett jobb och ett svenskt sån liv. 55:26 Du har hört P3 Krim om att vara mamma till en mördare när samhället vänder ryggen. 55:32 Producent var Jenny Hellström och ljudtekniken var Johan Hörnqvist. 55:37 Hör gärna av dig och tipsa om sånt som du vill höra här i podden. Du når oss på p3krim.se eller på telefon 073 461 2915. Samma nummer gäller också på Signal. 55:52 Och glöm inte att följa oss på sociala medier. Vi finns på Instagram och TikTok och där kan du skriva till oss. Och där heter vi P3 Krimpodden. Jag heter Linus Lindahl. 56:02 Och jag heter Petra Berggren.